14.14

Våningen är tyst och ljudet från gatan som förr trängde igenom alla väggarna är nu helt borta och det är kärlek i tystandens tid som jag söker. Tystnaden är genomträngande. Smärtan river i bröstet. Ingenting är som det ska. Hela kroppen är torr och huden lossnar långsamt. Ögonen torkar långsamt ut. Smärtan skriker.