23:34

Nej. Nej. Nej. Nej.
En man sände mig en skiva. Den har gått på repeat i flera timmar.
Å-å-å-å-å-ångest är och knackar på dörren igen. Tomatplantorna har flyttat in och jag fryser hur mycket jag än har på mig var jag än sitter och hur mycket jag än eldar.

Vi behöver flytta på oss. De räckte inte med ett annat land, en annan lägenhet, en annan vän.
Vi behöver en annan planet, annan mat och en annan sol.

05:47

Så folk tror väl kanske att det är detta som jag tycker om att göra. Inte för jag vet vilka som vet att jag gör det. Inte för att jag vet vilka folk är. Jag har alltså satt upp två datorer på mitt lilla skrivbord. Ett program igång på var dator. Som om jag är ambitiös. Som om jag tycker om det. Och det vita pulvret på skrivbordet bredvid den högra datorn. Det hade man kunnat tro att var där för att jag kan behöva mer energi som tiden går. Sm arbetet växer. Men egentligen är det bara för den där drömmen där min pojkvän rökte på och min rädsla för att han skall vara knarkare och inte jag. Därför ligger det där.

12:02

Paniken. Paniken. Paniken bryter sig ut i bröstet. Funderingarna på att finna ett arbete, en liten lägenhet och sen låta alla drömmar va. Inte göra någonting förutom tjäna pengar till hyra, betala hyra, sova. Paniken. Paniken. Paniken. Vadå sommarvin? Vadå tvåsamhet? Det finns inte tillräckligt med minnen till oss båda. Tvåsamheten. Vadå tvåsamhet? Två. Två. Två. Två. En. Alltid en i slutet. Alltid ensam i slutet. Bort. Bort. Bort. Låtsas att det finns minnen. Men du är på andra sidan Atlanten. Och jag är en. En. En. En. En i ett rum med råttor i väggarna. I väggarna och golvet. Och de springer i taket. Helt omringad av råttor. Förutom i dörren och fönstret. En dag vaknar jag upp med en råtta i fönstret. En. En. En.

10:32

Slutade nästan idag. Gick utanför huset och satte mig i snön. Numera är det cigaretter och kaffe, kaffe och cigaretter, cigaretter och kaffe, kaffe och cigaretter. Magen har börjat göra ont igen. Tänk om barnet var kvar där i. Tänk om, om, om, om, om.

11:05

Hur många dagar på rad har jag gråtit nu?
Jag är fast i ett hus i en skog och den där röda dövande vätskan tog slut för längesen. Nu går jag igenom dagar eller nätter, för man ser inte längre skillnad på dem, i ett försök att sluta känna. Det bor en katt i huset. Den är nästan lika kärlekskrank som jag. På kvällarna kramas vi, han pratar mer än mig, och han gnuggar försiktigt bort mina tårar när han trycker sin lilla mjuka ansikte mot mitt. Det låter underbart. men egentligen tär det mig i sönder.