00.28

Det känns att det börjar bli höst. Vinet smakar inte längre på samma sätt och nätterna är kalla. Dagarna är mer gråa och gräset är alltid fuktigt. Det finns allt färre olästa böcker på våningen och ständigt går vi med filtar runt om oss. Istället för vin dricker vi varm choklad med rom och istället för allsång i parker lyssnar han och jag på gamla lp skivor med klassisk musik. Fåröljerna börjar sjunka ihopa och vi orkar knappt resa oss. På mornarna vill man aldrig sätta ner fötterna på de iskalla trägolvet. Det är skit samma hur länge vi eldar på nätterna, de är ändå kallt på mornarna. Vi spenderar hela förmiddagar på balkongen och det är alltid som ett sorts dis. Dagarna blir kortare och vackrare. Kvällarna eldar vi och läser i fåtöljerna. Livet är nedsuttet.

10.44

När jag blev förälskad i honom kollade jag på alla bilder jag kunde finna. Jag funderade på hur jag skulle göra för att han skulle tycka om mig. Om han bara visste. Det var helt otroligt. Jag minns första kvällen med honom. Jag minns sista kvällen med honon. Sen startade allting om igen. Jag minns allt vin som rann ner för min kropp och buskarna som rev sönder min kropp. Jag min hans leende och hans rynka mellan ögonbrynen. Det är svårt att förstå allting.

00.33

Det är 33 minuter sen igår. Varför skulle idag bli bättre? Känner en rynka i pannan som jag inte kan få bort. Nacken som värker, katterna som stryker runt mina ben och hatet som växer för varje dag. Varför är du borta? Varför lämnade du mig här? Han ligger i sängen och sover. Sover och jag sitter vaken. Vaken och gråter. Vart tog livet vägen?

23.41

Ångesten som sliter sig i kroppen och det finns inte så mycket mer för mig att göra. Kravlar runt på golvet i en spya kan inte ens resa mig upp. Han kom hem och kollade på mig. Tror det var med avsmak, han såg äcklad ut. Önskade mig långsamt bort och han lyfte upp mig från golvet och ställde mig i duschen. Han klädde av sig och duschade långsamt av mig samtidigt som han fyllde badkaret med vatten och bubblor. Sedan lyfte han ner mig i badkaret och satte sig själv bakom mig. Jag vet inte hur länge vi satt där. Hur länge han satt med en svamp och tvättade min kropp. Vattnet var kallt och mina läppar blåa. Sen lyfte han upp mig och bar mig in till sängen. Svepte in mig i täcken och jag sov hela natten på hans arm för att vakna upp till att han va borta. Han har inte kommit hem ännu.

01.15

Har inte sovit på fyra dagar. Inte ätit på sju. Försöker glömma allting genom att dränka sorgerna. Försöker dränka mig själv ibland. Skriver brev till honom dagligen. Lägger dem i en tjock bunte. Somnar aldrig. Ligger bara med blicken upp i taket och väntar på en dag då sängen inte längre håller mig vaken. En dag då solen inte tvunget bländar mina ögon och en dag då det inte är vin som håller mig vid liv.