Döden svider inombords. Jag avlider och utan sömn är det svårare än svårast att andas. Timmarna kryper långsamt fram. Jag hatar solen och jag försöker gömma allting som inte handlar om kärlek men hur lätt är det när ingenting är som det ska vara. Varför är döden alltid så nära inpå?
Vi pratar om minnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar