05.11

Vi var på stranden. Kom tillbaka för en timme sen. Vinet har fyllt magen och blodådrorna. Tårarna är fortfarande kvar men de gömmer sig mer. Vi anlände till stranden vid sju igår och kom hem fyra idag. Det är galet. Det är underbart och tårarna faller. Cigaretterna som bränner hål på väggarna, på våra vingar och på våra säkra säkra bubblor. Vad kan vi mer göra?

02.58

Var på begravning och regnet föll på axlarna som spikar. Det måste göra ont att falla så snabbt. Vi stod under ett träd och höll om varandra. En präst som håller på att dö och solen som knappt kunde strila igenom. Jag skulle vilja förklara hur smärtan skär igenom fötterna på mig. Hur det känns att stå i en ny svart klänning som klibbar fast mot kroppen. Hur ansiktena är tomma utav smärtan och hur det blåser kallt samtidigt som prästen långsamt hostar fram lögner och försöker förgylla världen. Håret stramt uppsatt så att ögonen dras långsamt bakåt. Kyrkklockorna slår och jag är den enda som springer in på kyrkans toalett och långsamt hulkar mig över toalettsitsen. Samtidigt river det i bröstet och tårarna silar ner för kinderna. Väl ute igen var det tomt. Under en stor ek syns hålet i marken där det långsamt samlas vatten. Jag ville lägga mig ner på marken i det leriga gräset och låta regnet omsluta mig. Det gjorde jag aldrig. Jag spydde ner en gravsten och sprang till mottagningen för att låta vinet rulla in mig i sin dimma.

06.33

Döden svider inombords. Jag avlider och utan sömn är det svårare än svårast att andas. Timmarna kryper långsamt fram. Jag hatar solen och jag försöker gömma allting som inte handlar om kärlek men hur lätt är det när ingenting är som det ska vara. Varför är döden alltid så nära inpå?

Vi pratar om minnen.

14.14

Våningen är tyst och ljudet från gatan som förr trängde igenom alla väggarna är nu helt borta och det är kärlek i tystandens tid som jag söker. Tystnaden är genomträngande. Smärtan river i bröstet. Ingenting är som det ska. Hela kroppen är torr och huden lossnar långsamt. Ögonen torkar långsamt ut. Smärtan skriker.

02.19

Vänder och vrider mig. Kastar mig fram och tillbaka. Lägger mig ner i sängen. Kastar mig ner för balkongen. Vaknar upp med svetten rinnande nerför ryggraden. Ringarna ligger slängda på golvet och mina tårar har gjort översvämmning i hela huset. Jag lägger av igen.

07.16

När man aldrig somnar går ingenting ur en och det är fortfarande snurrigt i huvudet. Flera timmar av gårdagen satt min man och jag i ett rum med för mycket folk och hela rummet var fyllt med rök och det luktade underbart och det var bara att ta hand om sig själv och all oro försvann tills allt blev fel och han låg på matten med benen i en konstig vinkel och en spruta i armen hängde och ur hans mun rann vodka blandat med spyan och mina tårar rann för snabbt ner för kinderna.

13.26

Jag var tvungen att hålla käften ett tag. Vi åkta iväg. Han och jag. Jag vill klättra i berg men jag vågar inte så istället letade vi upp ett djup dal och satte upp ett litet tält och trots att det pissregnade och trots att allting var blött spred sig lyckan i hela min kropp. Det var verkligen jag jag jag han han han vi vi vi. Cigaretterna bränner i fickan.