Det har gått mer än tre månader.
Jag simmar fortfarande runt i en fullständig kaos. Träffar olika män och väljer bland juridikstudenter, forskare och halvtbegåvade musiker som skryter om allt de som de har som jag aldrig kan få. Jag väntar ibland på att han ska komma hem men rätt så ofta duger jag väl inte. Jag är nykter. Det är min skuld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar