05:47

Så folk tror väl kanske att det är detta som jag tycker om att göra. Inte för jag vet vilka som vet att jag gör det. Inte för att jag vet vilka folk är. Jag har alltså satt upp två datorer på mitt lilla skrivbord. Ett program igång på var dator. Som om jag är ambitiös. Som om jag tycker om det. Och det vita pulvret på skrivbordet bredvid den högra datorn. Det hade man kunnat tro att var där för att jag kan behöva mer energi som tiden går. Sm arbetet växer. Men egentligen är det bara för den där drömmen där min pojkvän rökte på och min rädsla för att han skall vara knarkare och inte jag. Därför ligger det där.

12:02

Paniken. Paniken. Paniken bryter sig ut i bröstet. Funderingarna på att finna ett arbete, en liten lägenhet och sen låta alla drömmar va. Inte göra någonting förutom tjäna pengar till hyra, betala hyra, sova. Paniken. Paniken. Paniken. Vadå sommarvin? Vadå tvåsamhet? Det finns inte tillräckligt med minnen till oss båda. Tvåsamheten. Vadå tvåsamhet? Två. Två. Två. Två. En. Alltid en i slutet. Alltid ensam i slutet. Bort. Bort. Bort. Låtsas att det finns minnen. Men du är på andra sidan Atlanten. Och jag är en. En. En. En. En i ett rum med råttor i väggarna. I väggarna och golvet. Och de springer i taket. Helt omringad av råttor. Förutom i dörren och fönstret. En dag vaknar jag upp med en råtta i fönstret. En. En. En.